Spänningen är olidlig. Deltagarna skruvar på sig i väntan på domarens utlåtande. Det är helt tyst i rummet som doftar svagt av nygräddade pepparkakor. Vad är det som händer? Låt oss backa tillbaka några timmar.

Varje år kring mitten av december så är det dags för den årliga pepparkakskampen på Drakryggen. Vi samlas för att i en prestigefylld kamp kora vem som kan generera det pepparkaksbygge som går hem bäst hos årets domare. I år var domaren 9 år med stort intresse för hästar vilket naturligtvis återspeglades i bidragen.

Tävlingen sker i ett agilt format och förra året präglades av ett gediget regelverk, med tydliga anvisningar kring vilket materiel som var tillåtet och att hela skapelsen skulle gå att äta. I år var temat farkost men för övrigt var det klent med regler, vilket öppnade upp för mer kreativa lösningar vilket vårt lag försökte utnyttja. Därför tog vi ett tidigt beslut att gå på rikligt med rekvisita och vi lade snabbt beslag på domarens leksakshästar efter att vi beslutat att bygga en tomtesläde. Övriga lag bestämde på varsitt håll vad de ämnade konstruera och snart nog var designen, kavlandet och skärandet i full gång. Industrispionage är för många lag en viktig del av pepparkakstävlingen för att förstå om man lyckats välja en unik konceptdesign eller om man konkurrerar med några lag som bygger samma koncept. Vi konstaterade ganska snabbt att vi inte var ensamma om vårt släd-tänk. Föga anade vi att det andra laget hade en helt annan vinkling än vi hade valt.

Ugnen blir snabbt en trång resurs, men vi duckade mycket av köbildningen i Team Tomtesläde genom att vara väldigt noggranna (läs långsamma) i vår designfas. Men genom att lyckas med att baka alla konstruktionsdetaljer på endast två plåtar, vilka sattes in i ugnen efter alla andra lag, så var vi ändå först ut med att börja smälta socker för att sätta ihop släden.

På slutet ligger fokus på att intensivt pynta varje verk med kristyr, godis, florsocker och vad annat som man kan hitta i köket. Under presentationen av verken var det ett tydligt fokus kring hållbarhetsaspekterna och jag bedömde att den solcellsdrivna släden låg bra till här, även om konstruktörerna varnade för solrök ur avgasrören.

Skateboarden har förstås också ett tydligt hållbarhetsperspektiv men känns inte riktigt som att den har samma praktiska fördelar som en solcellsdriven släde. Pluspoäng dock för snygg logga och spaningen att det blir årets nästa julklapp.

Den trojanska hästen kändes som ett väldigt tydligt anspel på domarintresset kring hästar, men vi var ju inne på samma linje så kritik hade känts som att kasta sten i glashus.

Vi trodde vårt bidrag skulle kritiseras hårt för de stora inslagen av rekvisita, men det visade sig gå ganska obemärkt förbi. Den stora markfrigången ifrågasattes dock samtidigt som det var förlustelse kring undertecknads roll som med-arbetare till verket. Vi konstaterade att frånvaron av Drakryggens Göteborgskontor kompenserades med flertalet vitsar under kvällens gång.

Nåväl, tillbaka till den olidliga spänningen. Domaren hade uppmärksamt lyssnat på framställningarna av förträffligheten med varje verk. Efter en längre tids tystnad så deklarerade hon att den trojanska hästen vann kvällens batalj.

Efter utdelning av priser till stolta vinnare så fick även Drakryggens medarbetare årets julgåva som var en gåva till Läkare utan gränser. På vägen hem i bilen så började tankarna kretsa kring hur jag skulle kunna ta hem vinsten nästa år...